Tankar kommer och går hela tiden. Några hjälper oss. Andra stör, skrämmer eller pratar illa om oss.
Vi kan inte alltid bestämma vilka tankar som dyker upp – men vi kan lära oss att upptäcka dem, undersöka dem och välja hur mycket plats de ska få.

Pedagogen ger en viktig instruktion. Men elevens tankar är fortfarande kvar på rasten. Kanske tänker eleven på något som hände, något någon sa eller på vad som ska hända senare under dagen.
Eleven ser ut att lyssna – men tankarna befinner sig någon helt annanstans.


Jag pratade med mina elever om att vi ibland behöver säga till våra tankar att lämna oss i fred en liten stund.
Inte för att tankarna är fel eller förbjudna, utan för att vi just då behöver göra plats för den information vi ska ta emot.

Möta tanken:
”Inte nu. Jag behöver lyssna. Du får vänta.”
"Jag lägger undan tanken ett tag."

Möta tanken:
”Det där var en elak tanke.”
”Skulle jag säga så till en kompis?”
”Nej, tanke. Så får du inte prata med mig. Du är en tanke – inte sanningen.”

Möta tanken:
”Jag hör att du försöker skydda mig. Men jag bestämmer själv vad jag vill prova.”
Det är lätt att trycka ner sig själv genom att göra något som hänt till en sanning om vem man är. Samma sak kan hända i det vi säger till andra.
Därför behöver barn få öva på att skilja mellan person och handling. När vi riktar språket mot det som hände eller det någon gjorde – i stället för att döma vem personen är – tränar vi ett förhållningssätt som också kan vändas inåt mot våra egna tankar:
Jag kan ha gjort något dumt utan att vara dum.
När vi använder ÄR riskerar vi att beskriva personen i stället för handlingen:
”Du är dum.”
När vi använder ATT riktar vi i stället språket mot det som hände:
”Det var inte okej att du sköt bollen på henne.”


Du behöver inte följa varje tanke
En tanke kan kännas sann bara för att den dyker upp och hörs starkt. Men en tanke är inte alltid ett faktum, en instruktion eller en sanning om vem du är.
Vi kan inte alltid bestämma vilka tankar som kommer. Däremot kan vi träna på att upptäcka dem och välja hur vi vill möta dem. Ibland behöver vi lyssna. Ibland behöver vi stanna upp och undersöka om det tanken säger verkligen stämmer. Och ibland kan vi låta tanken finnas utan att följa med den.
Du kan fråga dig:
Är det jag tänker nu sant? Hur vet jag det?
Hjälper den här tanken mig just nu?
Behöver jag lyssna på den, undersöka den eller låta den passera?
Tankarna kan ibland vara som en liten apa. Den hoppar snabbt från en sak till en annan: till rasten, gårdagen, något roligt som ska hända eller något en fortfarande funderar över.
Tankeapan gör inget fel. Den är snabb och nyfiken. När vi upptäcker att den har hoppat i väg kan vi ta den i handen och lugnt leda den tillbaka.
Inspirerad av psykologen och författaren Siri Helles beskrivning av tankeapan.

• pedagogens röst
• kompisens ord
• uppgiften framför dig
• det första steget i instruktionen
• något du ser eller hör
• din andning
Tankar påverkar hur vi tolkar det som händer.
Det vi tänker kan därför påverka både våra känslor och det vi väljer att göra.


Målet är inte att byta varje jobbig tanke mot en glad tanke. Vi tränar på att upptäcka hur tanken påverkar oss och om det finns fler sätt att förstå situationen.
Lyssna på Tankar om tankar
I låten Tankar om tankar får eleverna fundera över vad tankarna säger, hur de påverkar oss och om vi behöver lyssna på allt vi tänker.
Sången kan bli en ingång till samtal om att tankar kommer och går, att en tanke inte är samma sak som den vi är och att vi kan träna på att upptäcka hur tanken påverkar våra känslor och handlingar.
Tankarna söker sig gärna till sådant de känner igen. Om vi ofta letar efter fel, faror eller sådant vi inte klarar blir tanken van vid att lägga märke till just det. Men vi kan också träna på att upptäcka det som fungerar, hjälper och känns värdefullt.
Träna blicken med låten "Säg det!"
Tankevanor handlar inte bara om hur vi tänker om oss själva. De påverkas också av vad vi tränar oss på att upptäcka omkring oss.
I låten "Säg det!" får eleverna rikta uppmärksamheten mot det en kompis faktiskt gör: lyssnar, hjälper, förstår eller gör något bra – och sedan träna på att sätta ord på det.
Ju oftare vi letar efter det som fungerar och betyder något, desto lättare kan det bli att upptäcka det.

Vi kan inte alltid bestämma vilka tankar som dyker upp. Men vi kan lära oss att upptäcka dem, lyssna när de har något viktigt att berätta, undersöka om det de säger stämmer och låta dem vänta när vi behöver rikta uppmärksamheten någon annanstans.